projects
It is through a fetish, a compulsion and a fascination for markers with neon color. Why is difficult for me to describe, but I feel it anyway. These markers are fabricated to mark written words. The Dadaists and Surrealists art movements would place themselves as crossing borders by trying to escape the language. They wanted to reach the subconscious beyond the language. The modernists would, in turn, reach for the essence, the purity in art forms. Painting should only be surface and paint. The Less illusion and narration a painting contained the closer to essence they considered it to be. Perhaps the work “Schneider” is a modernist painting? Or, is it slick conceptual in how it’s marking words and language while it creates narration? Is it a linguistic fascination?

<< schneider

Schneider
Language Swedish:

En fetisch, en tvångstanke och en fascination för pennor med neonfärg. Varför har jag svårt för
att beskriva, men känner det ändå. Dessa pennor som är fabricerade för att märka (stryka
under) skrivna ord. Dadaisterna och surrealisterna ville placera sig som gränsöverskridande
genom att försöka undkomma det språkliga. Arbeta med det undermedvetna bortom språket.
Modernisterna ville i sin tur renodla konstformer. Måleri skulle enbart vara yta och färg. Ju
mindre illusion och narration måleriet innehöll desto närmare ansåg de sig vara dess essens.
Kanske är verket "Schneider" en modernistisk målning? Eller så är det slikt konceptuellt i hur
det stryker under språk medan det skapar narration? En språkmaterialistisk fascination?

<< schneider